Välkommen till min blogg!

Hur kunde du?!
Jag litade på dig..
Trodde aldrig det här skulle hända,
men det som inte fick hända,
hände i alla fall...

Djupt sårad, besviken, arg, frustrerad!
Ja, allt man bara kan va!
Men jag hoppas det kanske nångång går över...

Jag trodde så gott om dig...
Men du gick och gjorde med värsta!
Och ensam får jag sitta och tänka, tänka och tänka...

Bilderna dyker upp i huvudet.
Skakar på huvudet för att försöka bli av med dom..
Men där sitter dom..
Kommer nog sitta där länge...

Hur ska jag kunna se på dig?!
Hur ska jag kunna krama dig?
Kyssa dig??
Hur ska jag kunna!?

En kyss (eller flera) är iaf en kyss!
Inget som är acceptabelt...
Men som du sa,
du trodde det var slut...
Jag bodde här fortfarande,
jag var bara inte hemma...
Varför kunde du inte vänta!?

Jag kommer va arg.
Jag kommer va ledsen.
Jag kommer vara sårad..
Jag kommer va besviken..
Men, mot all förmodan...
Kanske jag ändå kan förlåta.

Jag är säkert dum i huvet som kanske gör det.
Men eftersom mitt hjärta säger en helt annan sak
än det mitt huvud säger..
Så kanske man måste lyssna på hjärtat ibland?!

Många frågor som jag måste få svar på..
Många tårar som ännu måste fällas..
Många arga ord (och kanske nåt slag)..
Men framför allt...
Många tunga dagar framför oss...

Jag kommer säkert aldrig få ordentliga svar..
Tårar kommer jag fälla,
om och om igen..
Arga ord kommer hagla...
Tunga dagar som måste gås igenom...

Men jag är villig att lyssna..

jag är dum!!

Jag kommer säkert  aldrig kunna släppa det helt.
Men jag hoppas att det en dag faktiskt blir så att jag kan det...
Bilderna kommer alltid finnas mer eller mindre i mitt huvud...
Går inte att ta bort!!

Bara jag tänker på det så kommer de fram!!
Argghhh!
Jag blir så arg och äcklad att jag skulle kunna spy!!

Jag ser er två...
På dansgolvet...
Arrgghh!!
Nej!
jag vill inte!!!!

Hur kommer jag orka???
Hur kommer jag kunna se på dig!?!?!

Jag hoppas allt blir okej...

men det kommer va tungt!
Jättetungt!!

Men jag kämpar!!!

Jag kämpar för oss...

Dum som jag är...
Kanske....


Ett ord kommer aldrig sägas för mycket...
och det är....

FÖRLÅT!!!

De orden kommer klinga om och om igen!
Innan jag tror på det....

Nej!!

Jag vet inte....

* O & O *