tankar & funderingar

ibland kan det vara så skönt att sitta uppe tidigt på morgonen
med en kopp kaffe i handen..
helt tyst runt om sig..
det är den lugnaste studen på dagen här hemma..

man hinner reflektera ganska mycket på sin tillvaro när det är tyst...
ibland kan jag inte låta bli att gå och ställa mig vid dörröppningen till sovrummet
för att se på Cassandra och bara titta på henne..
hon är det finaste som hänt mig
och utan henne vet jag inte vad jag skulle göra...

att bli mamma är en stor omställning,
och ett riktigt bra förhållande kan börja knaka i fogarna
efter det kommit tillökning i familjen.
men det är något som jag anser är helt okej,
eftersom man är inte alls van med att det är någon annan man ska ta hand om,
en liten oskyldig baby som inte vet nåt om världen..
men det är värt allt tills slut...

jag kommer ihåg vilket kaos det var när Cassandra va nyfödd
och Ben skulle åka iväg och jobba igen..
ensam en hel vecka med ett barn som skrek nonstop på kvällar/nätter..
kaos kaos kaos..
och det blev mycket bråk, mellan mig och Ben...
men allt efter hand så blev det bättre.
Ben började jobba i land,
och Cassandra började sova bättre...
Så det blev lugnare hemma och man kunde börja slappna av...

i höst fyller min prinsessa 3 år redan!
3 år har snart gått sen hon kom till världen
och det är konstigt hur snabbt tiden går..
kommer fortfarande ihåg den dagen hon föddes.
som om det vore igår..
men som sagt
3 år har snart gått...
och hon är det sötaste som finns..
pratglad och nyfiken lite tjej som vet vart skåpet ska stå.. ^_^
temperamentet har hon nog fått av mig!
men det kanske är en bra sak,
fast tror inte Ben kommer tycka det sen i framtiden! hihi...


ska snart gå och väcka henne,
eftersom min andra halva åkte och jobba igår,
så det är bara hon och jag hemma igen..
men det går bra!
det är roligt att va ensam hemma med henne,
men ibland kan man bli jättetrött och grinig,
men det är väl så ibland....
för att sedan se hur glad hon blir när Ben har kommit hem!
ögonen på henne börjar glittra och hela hon lyser upp som en sol!
För Ben är världens bästa pappa!
och utan honom skulle jag nog inte klara mig...
han får mig att le när jag känner mig nere..
han får mig att skratta när jag kanske är lite butter.
men framför allt så älskar han mig oavsett vad..
just för den jag är.....




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback