Välkommen till min blogg!

så har lördagen kommit, igen och jag sitter har tjugo minuter
över sex och skriver ett inlägg..
Under praktiken vi har nu så ska vi jobba 1 helg,
och jag har den helgen nu..
jobbar 7-15 idag och 13.30-21.30 imorgon...


annars rullar dagarna på som dom ska.
Ben kom hem i torsdag som vanligt..
så nu är TRollungen glad här hemma...



Hensun har jag fått klar oxå!
det va mig ett fasligt jobb att få den klar.
och snälla, fråga inte vad en Hensu är.
för det e så svårt att förklara.
men jobbigt är det men den ska göras varje praktik!
tur att man bara har en praktik kvar...

underligt, jag har redan varit 6 veckor på Malmkulla nu.
så jag har bara 2 veckor kvar,
sen börjar skolan igen..
usch va tiden går snabbt...

räknade precis att det är bara tre måander kvar till julen...
men vad man gör till julen, det vet jag inte...


nu ska ja ta o dricka upp mitt kaffe o sen ska jag börja cykla iväg...

idag är det återigen lördag.
tycker veckorna går så fruktansvärt snabbt nu för tiden.
det är redan den 19 september...
usch usch..
man märker att hösten börjar komma med stormsteg.
på morgonen när jag cyklar iväg med Cassandra till dagmamman
så är det riktigt kallt vissa dagar.
nästan så man vill sätta mössa på huvudet,
så man inte fryser om öronen.. ^_^

förra lördagen var jag och Ben ut och äta.
vi gick självklart till Mindes.
Vårt lilla stamställe.
underbar mat och varsitt glas "skumvin" tog vi..
det var ju lite av en försenad middag
för att fira våra 4 år tillsammans....


han åkte och jobbade i tisdags,
som vanligt..
men nu är det redan lördag,
så dagarna har gått snabbt nu.
bara söndag, måndag, tisdag och onsdag kvar
sen är det torsdag
och han kommer hem
är faktiskt ledig på torsdag,
så jag är hemma när han kommer hem.
mysigt...


min "hensu" börjar bli klar nu oxå...
fråga inte vad hensu är,
för det hör till praktiken,
man ska "svara" på massa punkter
och skriva massor...
men har inte mycket kvar,
så det ska snart bli klar..
Härligt!!!


Får se vad Cassandra och jag ska ta och hitta på idag.
det ser ut att blii härligt väder idag,
så kanske vi ska ut och leka lite idag... =)
Måste ju passa på att njuta av vädret medan det är fint...


ska ta och öra lite frukost åt trollungen nu,
hon sitter så snällt på soffan och ser på Bolibompa...

OvEr AnD OuT

inatt var första natten som jag faktiskt sov riktigt gott.
somnade till och med, med lampan tänd.
så jag vaknade till runt 2 tiden och släckte den.
men somnade genast om igen...
va skönt att för en gångs skull vakna och känna sig helt utvilad.

Cassandra vaknade en halvtimme innan klockan skulle ringa,
så jag har fått lite gjort iaf....


imorgon ska man ringa samtalet...
hoppas man får en "tid" snabbt så man kan börja ta itu med saker sen..
man får se om det funkar.
kanske man lär sig att kommunicera som vanliga människor
utan att stå och skrika på varandra.
men det återstår och se egentligen.
man vet aldrig vart det bär av...
förhoppningsvis blir saker och ting bra igen...


har en konstig känsla låångt inne i magen.
vet inte om det är nån elak demon som är på väg fram,
eller om det är rädsla..
rädsla för att saker och ting kommer att ändra..
eller rädsla för att bli ensam...??

hur ska man veta vad framtiden har att erbjuda?
man kan alltid ha sina förhoppningar och drömmar.
jag hoppas innerligen att saker och ting ser ljust ut i framtiden..
drömma & hoppas kan man alltid göra.....


tycker den här veckan har gått sååå långsamt.
kanske det är för att jag inte vet vad som kommer hända sen när veckan tar "slut".
på något underligt vänster så är jag för första gången riktigt nervös
över att det snart kommer va torsdag.
men man får se vad som händer...


jag är ju trots allt bara mänsklig....

för 4 år sen bestämde två personer att de ändå,
trots allt skulle ge ett förhållande en chans..
efter mycket om och men,
mycket smärta,
mycket tårar
och en någolunda bra vecka ombord på Birka Princess...
så blev det dom två iaf...

fem månader senare satt det en ring på vänstra ringfingret,
på båda två...
en månad senare fick det sitt livs "chock"..
ett barn var på väg...
oplanerat men mycket älskat och välkommen!

6/9-06 hade de varit tillsammans i 1 helt år...
27/10-06 kom en prinsessa till denna jord...

åren gick....
ett år, blev två...
två år, blev tre..
och nu tre år har blivit fyra...

fyra låånga år av både upp och ner gångar...
fyra låånga år av skratt, tårar och kärlek (?)...
fyra låånga år tillsammans som en familj....


men allt efter åren gick,
så försvann lite av tilliten...
istället började svartsjuka, oro och konstant tjatande ta plats...
inget som man ska behöva i ett bra förhållande...

det sägs att Kärleken övervinner allt...
är det sant?
Kommer kärleken övervinna allt?
om någon behöver veta så är det jag...


hur många fler år kommer det bli?
kommer det bli många många lyckliga år,
eller är det så att fyra år är vad man orkar?
vill att det ska bli flera flera år ännu...
men ett hjärta är bara ett hjärta...


ska man följa hjärtat eller hjärnan?


4 år är en lång tid...
minnen och en gemensam historia har blivit många..


framtiden då?
finns det en sån?
kommer man nånsin leva lyckliga i alla sina dagar?


jag har mina två drömmar som jag en dag hoppas jag kommer nå...
två saker som jag bara gått och längtat och drömt efter...
men åren går...
och än så länge så känns de två sakerna så avlägsna..
Kommer jag alls kunna få dem?
eller iaf nån av dom...??
Om inte,
kommer jag kunna leva med det sen?
Men det är inte bara mitt beslut...
man är faktiskt två om saker och ting....
men jag hoppas så innerligt att det nån dag kommer att ske..
lever med hoppet om att det kommer hända...
om inte,
ja den dagen den sorgen heter det väl....


Men som sagt:
Kärleken övervinner allt!


Eller...??

varför kan inte allt va lätt här i livet?
varför ska man behöva ställas inför otroligt jobbiga saker..??
när ska man veta när man gör rätt beslut??


Känns som hela jag håller på att gå i tusen bitar...
och jag är den enda som kommer få plocka upp alla bitar
och försöka pussla ihop dom sen igen...
det finns ingen som kan hjälpa mig med den saken.
eller så känns det iaf...
Alltid jag som får försöka pussla ihop allt..
men vem skulle annars kunna pussla ihop ett hjärta som gått i tusen bitar?
kanske det bara är jag som vet vart alla bitar ska sitta?

vill bara dra mig undan och bara va.
men man har saker man ska ta ansvar för i livet oxå.
tänk om alla kunde tänka så....
kanske man inte skulle behöva sitta i samma situation hela tiden då..
eller jag vet inte.....

vart har den glada, lyckliga, spralliga och roliga Cicci tagit vägen?
har jag tappat bort henne under åren?
jag vill bara va som jag va för några år sen....
glad, sprallig och livsglad.....


jag älskar att vakna av att Cassandra kommer in och säger:
Mamma, nu ska vi vakna.
Jag älskar att höra henne snarka på kvällarna
där hon sover sött i sin säng...

men just nu känns det som jag är bara mamma.
visst jag är mamma..
men är det allt man ska va??
ska man BARA vara mamma efter barnet har kommit till världen?
får man alls vara "samma" person man va innan?
eller är det förbjudna tankar det???

va hände med den Cicci som fanns förut??
kommer hon komma tillbaka,
eller kommer det alltid bara var Mamma Cicci??
inte för att jag INTE vill va mamma.
Jag älskar att va mamma...

Nu ska ni inte börja fundera..
Jag älskar verkligen Cassandra
mer än allt annat på denna jord!!
skulle kunna dö för henne....


jag har gått och blivit en person som jag aldrig trodde jag skulle bli...
visst, vissa saker kanske kan ha bidragit till det.
men jag vill inte....
jag vill va en glad, lycklig och älskvärd person..
Inte bara en mamma....

Mamma älskar dig gumman.
Och vad som än händer i livet
så kommer jag alltid finnas där för dig!!
Jag älskar dig mer än ord kan beskriva
och jag är så glad att du kommit till världen!

va hos läkaren igår för mina migrän-anfall jag haft i 1½ dygn..
fick utskrivet panodil och burana..
ska ta 2 panodil 3 gånger per dag,
plus en burana 3 gånger per dag....

han skrev även ut ett recept på migränmedicin nu.
men som han sa att det hjälper inte nu
när migränen redan satt igång..

men med hjälp av värktabletterna har jag kunnat sova någolunda
gott inatt...
nacken är fortfarande ganska styv och stel,
men det börjar gå över....

skönt att för en gångs skull vakna utan huvudvärk..
men med den mängden värktabletter man stoppar i sig
så är det ju inte lustigt att man inte har ont...

ska vila lite nu, igen...
så man orkar sen.....

hur svårt kan det va att låta bli?
jag vill, men jag ska inte!!!
jag ska bara inte göra det..
Den här gången gör jag det inte....

mina fingrar vill så gärna,
men min hjärna säger stopp!!

inte den här gången....


visst det är bara ett sms,
men icke sa nicke..
inte nu......


I need som time...

det är underligt hur mycket man hinner tänka på några dagar..
har inte pratat med Ben sen han åkte och jobba,
inte skickat nåt sms heller..
men å andra sidan så har han inte skickat eller ringt mig heller.
Men lika bra det,
så får man lugn och ro och fundera på saker och ting...

vet inte ens vad man ska göra.
jag är såå trött....
trött på hur saker och ting kan bli...
jag är inte en sån person som jag vill va.
jag vill va kärleksfull, förlåtande, förstående och absolut inte nojjig eller svartsjuk...
men likförbannat så är jag några av de där sakerna..
nojjig och svartsjuk..
hur kunde det bli så???


hur jag än försöker så verkar det inte funka..
så fort jag försöker ändra mig så kommer jag alltid tillbaka till ruta ett igen...

borde man verkligen försöka ändra sakerna?
klart att ett förhållande överlever väl aldrig med svartsjuka i bilden?!
kanke man borde försöka göra sig av med demonerna och försöka göra det bästa...??
men hur ska jag lyckas göra det?


listan kan göras lång med saker jag vill ändra på hos mig
och med mitt beteende.
Men hur långt ska man gå för att göra det?
kommer jag tappa bort mig själv på vägen mot ett bättre jag?
Kommer jag fortfarande vara samma person...?
Det vet jag inte.
Men kanske det är värt ett försök.
men till vilken nytta?
varför ska bara jag ändra på mig?
man är väl två om att kompromissa eller?

äh, skit samma...

orkar inte ens försöka fundera ut sånna saker nu...

måste försöka komma fram till ett beslut....