Förbjuden längtan
Det finns något som kan kallas för Förbjuden Längtan.
I alla fall här hemma...
Längtan efter ett till barn...
Idag blev det klart, jag/vi ska sälja vår Emmaljunga vagn som vi haft åt C...
Det är med stor sorg som jag säljer den.. :(
Har väl innerst inne tänkt att jag själv skulle få användning för den igen,
men det verkar inte som det kommer att ske...
Ibland kan jag längta ihjäl mig efter ett syskon åt C.
Men tyvärr delar inte min man den tanken med mig.
Så jag får drömma om saken på egen hand och hoppas att kanske nångång min man också inser att det skulle vara ljuvligt med ett till barn...
Det gör såå ont när jag tänker på hur mysigt det skulle vara.
Men att veta att troligtvis får jag vara lycklig över att jag i alla fall har C.
SJÄLVKLART så älskar jag C över allt annat på denna jord och jag ångrar inte en sekund nåt!!
Jag har haft turen att få ett friskt barn och att vi överhuvudtaget har ett barn är jag evigt tacksam för!
Men...
Jag börjar bli 28 snart..
Jag vet! Det är INGEN ålder!!
Smärtan inom mig när jag ser andra gravida eller andra nyfödda gör så det riktigt hugger i mig!
Ibland har jag god lust att skrika rakt ut:
JAG VILL OCKSÅ VARA GRAVID!
Men den meningen finns inom mig, och den gror för varje dag som går..
Min högsta önskan just nu är att min man kanske skulle ta o fundera lite extra på saken
och vi kan ge C ett syskon...
Men, jag misstänker att jag får vara tacksam för att jag har C!
Min älskade lilla prinsessa!
Jag är mamma!
Mamma till 1 barn.
Men önskar i min ensamhet att jag snart kan få vara mamma till 2...
Usch vilja funderingar och tankar som kan snurra i huvudet...